Tankar efter dagens föreställning

Idag spelade jag Queer i förskolan för, tror jag, främst pedagoger som gick fortbildning med fokus på bland annat normkritik. Att ha diskussion efter föreställningen kändes både viktigt och bra. När jag gick därifrån kände jag hopp och inspiration. Det är svårt att sammanfatta det våra samtal handlade om. Men en del gick utifrån hur en som ickenormbrytande kan förhålla sig inför det normbrytande, att få säga "fel" ibland och/eller ställa "dumma frågor". Och det är klart att en får, så länge en förstår att den normbrytande personen som får frågorna och kommentarerna inte alltid orkar reagera eller svara på ett positivt sätt. Det är jobbigt att ofta få frågor om ex sin sexualitet eller könstillhörighet, ofta kan det kännas som en skyldighet att vara informativ till de icke insatta i ämnet. Men ibland vill en bara få slippa svara på frågor och bara va.

Normer och normkritik är ämnen som innefattar så mycket. Det jag hinner ta upp under min lilla timme är en så liten del av något så stort. Men det är en del av det i alla fall som jag hoppas kan göra att vi kan tänka ännu ett steg längre. Få fler perspektiv. För mig att få ner alla de här tankarna och situationerna från mitt jobb har gjort mycket med mitt tankesätt, framförallt tanken om vilka som blir inkluderade i ex vårt språk, samt vilka som blir exkluderade. Varför bara inte förändra det och inkludera alla?