Idag håller jag i föreläsningar kring genus och normkritisk pedagogik. Föreläsningar kan utgå ifrån teman som: bemötande, barns lärandeprocesser, pedagogiskt ledarskap etc allt utifrån ett normkritiskt och genuspedagogiskt perspektiv.
Materialet i mina föreläsningar är hämtade direkt från förskolans verksamhet med utgångspunkt från verkliga händelser kopplade till vetenskaplig forskning inom pedagogik.
I mötet med barn blir återskapandet av kön så konkret. Deras funderingar och frågor om kön och tolkningar av kön visar tydligt hur smala könsrollerna är. “Jag vet att du är flicka, du har pojkehår - men du är flicka”. Kommentaren kommer från en diskussion med ett barn efter att jag åter fått frågan om vilket kön jag är, om jag är pojke eller flicka. Jag svarade att jag var inget av det, varken pojke eller flicka. Men det stämmer inte överens med den bilden barn får lära sig att kön är. Det finns bara två, pojke och flicka. Du är något av det, du kan inte vara båda eller inget av det. Men vad är kön? Hur ska barn kunna begripa vad kön är? Hur ska de kunna se vem som är flicka och vem som är pojke? Finns det bara två kön… eller finns det tjugotvå?
