Höstsymposiet

Äntligen kommer ett inlägg om mitt besök på Höstsymposiet "En rosa pedagogik", där jag framträdde med "Queer i förskolan" den 19 november... förra året.
Jag har varit en trött och glömsk person under hösten vilket också kändes av på scenen när jag framförde min monolog. Men snällare publik går det nog inte att få. Fick jättefin respons både direkt efter föreställningen och senare även på mail.

På eftermiddagens "Queer i förskolan" -workshop diskuterade vi lite kring varför många anser det provocerande med pronomen Hen och på vilka sätt vi själva vill använda eller använder pronomen Hen. Bland deltagarna fanns en del funderingar kring när och varför Hen är bra att använda men också hur motståndet ser ut inför att använda Hen som pronomen. Jag har tidigare mött pedagoger i olika diskussioner som ansett att pronomen Hen gör att vi blundar för könsmaktsstrukturer som finns mellan Kvinnor och Män. Att om vi använder pronomen Hen är det ett sätt att könsneutralisera barn, även de barn som kanske vill vara pojke eller flicka och bli kallade han och hon.
Men om vi tänker oss Hen som ett pronomen av tre, hen/hon/han? Eller om vi tänker oss att om det är viktigt att nämna könet på en person i en mening också kan göra det som komplement till Hen i meningen?
Det finns många lösningar, så varför det finns mycket motstånd till Hen? Det handlar inte om att "tvinga någon" gå under pronomen Hen. Det handlar om inte tvinga någon gå under pronomen Hon eller Han. Och att försöka komma ifrån att köns-koda egenskaper och situationer som ex kanske sker i förskolan. En fråga som dök upp är att frågan om pronomen kan vara känsligt, hur vet du vilket pronomen personen du möter använder till sig själv?
Om en är osäker på vilket pronomen en person går under finns ju möjlighet att fråga. Om ett nytt barn börjar på förskolan kan personalen fråga barnet och/eller föräldrar vilket pronomen de brukar använda.

Vi diskuterade även begreppet Queer, vad är det? I mitt arbete tänker jag queer som ett normkritiskt redskap. Att våga utmana normen om heterosexualitet, könsnormer eller normer om hur en kropp ska se ut. Queerteoretikerna säger att det går inte att definiera queer, queer är ingen kategori utan syftet med queer är att bryta upp kategorier. Därmed menas att queer inte kan vara en identitet. Men jag kan tycka att det kan finnas ett syfte med queer som en identitet. Jag ser identiteter som något som är i ständig förändring vilket jag tycker stämmer överens med queer. Och om du inte vill kategorisera in dig i något av könen Kvinna eller Man kanske queer kan få vara en könsidentitet om du känner att du ändå vill ha ett ord? En könsidentitet som inte är ett nytt kön eller en ny kategori utan något som kan få vara i förändring.

Sen pratade vi en del kring samverkan förskola och hemmet. Hur för vi en god dialog med föräldrar kring genuspedagogik? Ibland kan våra egna personliga föreställningar om vilka föräldrarna är, vad de tycker och tänker kring pedagogiska frågor ställa sig i vägen för oss i vår kommunikation. Men ibland delar helt enkelt inte föräldrarna de värderingar som vi i förskolan jobbar efter när det ex handlar om genuspedagogik. Det är faktum vi står inför och det finns inga enkla svar. Att informera på föräldramöten om verksamheten, förskolans värdegrund och syftet med genuspedagogik är ett sätt att nå ut till många samtidigt, samt att under terminen föra en för föräldrar synlig och lättillgänglig pedagogisk dokumentation.
Det är också viktigt att tänka på att omvänd situation också är väldigt vanlig, föräldrar som försöker föra en genuspedagogisk diskussion med personalen på den förskola där de lämnar sitt barn men där förskolepersonalen inte är med på noterna.

Genuspedagogik i förskolan har blivit betydligt mer etablerat de senaste åren, men det har stundom även blivit ganska urvattnat. Det finns förskolor som anser sig jobba genuspedagogiskt för att de har bytt namn på "dockvrån" till "lägenheten". Men det krävs fler åtgärder än så för att barnen ska bli synliga i vår verksamhet, inte bara utifrån att kategoriseras in i flickor och pojkar utan som de personer de är.